Tidens tecken

Tidens tecken. Prövningar i vardagen

Nordiskt styrelsemöte i Köpenhamn april 2018

Ellen Thuesen

…från den tidpunkt då den materialistiska världsbildens våg nådde en höjdpunkt, har den starkaste andliga kraft någonsin strävat att komma in i människornas liv och den vill in i människornas liv bara nu. Det är det karakteristiska för vår tid. Anden, den andliga världen har med all makt strävat att uppenbara sig för människor sedan den sista tredjedelen av det 19. århundradet.                         Rudolf Steiner 13.6.1919

Det låter omedelbart lockande. Det måste ge fred och välvilja i världen.
Det väcker frågor. Det finns många skikt i detta. Jag kommer att välja några av dem.

Den andliga världen kommer närmare. Den starkaste andliga kraft någonsin strävat att komma in i människornas liv. Och frågan är om inte människorna på ett liknande sätt strävar mot den andliga världen.

Vad sker i vår omgivning? Hur kan vi avläsa och närma oss vår omvärld genom det Rudolf Steiner nämner?

Man behöver inte mycket följa med de dagliga nyheterna i medier och tidningar förrän karakteristiska ämnen tonar fram. Likaså i samtal med människor i alla åldrar. Människan känner oro, ångest, förvirring, rådvillhet och besvikelser. Livet blev inte som man hade förväntat sig att det skulle bli. Till det kommer känslor av ensamhet. Vi är alla flyktingar, hänvisade till oss själva, övergivna. Frihet finns, men vad skall man använda den till? Världen är fylld av oväntade och oförutsedda saker. Hur skall jag agera? Var finns det vägvisare? Vem hjälper mig? Maktlöshet. Många tycker att det är för svårt. Många läkemedelstillverkare tjänar stora pengar på mediciner mot depression.
Vad är det som händer i våra medmänniskor och i oss själva och i världen? Vad händer med och i oss alla? Är det anden som revolterar, som det står i våra steinerpedagogiska böcker, för att den inte blir mött? Om den inte blir mött i utvecklingen går den på avvägar.
Det finns många, både i vår tid och ändra från början av det 20:nde århundradet som yttrar sig om dessa saker. Metervis av böcker har skrivits om hur man skall förhålla sig till de här fenomenen. Alternativ föda, Ät enligt din blodtyp, ät enligt ditt skonumner, bli vegetarian – mera motion. Olika former av yoga och flera olika former av meditation både i grupp och enskilt, öka din medvetenhetskänsla.
Men också under det 21 århundradet fanns det röster som sade: Tiden är förbrukad, den kan inte mer (Thomas Laub)
Søren Kirkegaard: kommentar till fenomenet ensamhet som länge har diskuterats i pressen. ”Det är ett grundvillkor för att vara människa i vår tid att uppleva hemlöshet och upplevelse av ensamhet. Den problematiken kan inte lösas då den nästan är ett grundvillkor som man måste ta på sig. Den skall medvetandegöras – bäras på armen som ett barn. Då tär den inte längre”.
I samtal om dessa områden kommer man ofta in på antroposofin. En sak känns viktig i människomötet: kravet på äkthet, det självupplevda, autentisiteten.
Jørgen Smith sade vid invigningen av steinerskolan i Odense: Gå inte ut med antroposofi ut över det du själv har erfarit. Vad du säger därutöver är skadligt verksamhet. Problemet är att det blir så smått när detta krav skall uppfyllas.
Stöd från Rudolf Steiner: Vi har överskridit tröskeln. Vi måste vara medvetna om detta faktum. Vi måste vårda medvetande i tanken som väcker ansvar för det utvecklingssammanhang vi står i. Det ger livet mening och riktning. Vi kan se djupare skikt och vi får här nya glosor i vårt ordförråd: tröskeln blir livsmiljö, en gång på tröskeln, tröskelmedvetande, tröskelansvar. I ett julföredrag sägs: Vi är redan i den andliga världen.

Om man samlar ihop och ordnar de olika åsikterna som nämnts i olika samtal ser man ganska bestämda riktningar.
Upplevelse av besvikelser. Illusion.
Orienteringssvårigheter. Förvirring.
Brist på beslutsamhet. Brist på nerver, handlingsförlamning.

Om vi ser på den yttre världen det senaste året har elementens raseri slagit rekord. Rekordmånga bränder, rekordmånga översvämningar och orkaner. Eld bränner, vatten sköljer oss bort från och fjärmar oss från vårt fundament, luften blåser oss omkull. De yttre elementen har sina verkningsområden i våra sinnen.
Jørgen Smit berättade om Tyske Brygge i Bergens hamn. Det var för länge sedan ett samfund i sig själv, en sammanslutning av män som hade skapats av tyska handelsmän. Då nya medlemmar skulle tas in i samfundet måste de genomgå eld- vatten- och luftproven. Proven hade en relation till elementen. De tre stegen i den esoteriska traditionen kallas eld- vatten- och luftproven.
Prov skedde förr också ofta vid övergången till mandom. Sinnet måste skolas och ett slags invigning ske. T.ex känner vi till detta från det gamla Sparta. Den unga blev offentligt piskade men fick inte gråta. Om man grät blev man utstött. Några dog men det gjorde inget. De svaga kunde ändå inte användas. Man fick stjäla men man fick inte bli fast för det.

För 4000 år sedan skedde invigningsceremonier i Egypten. Invigningen försiggick i templet. En grupp präster tar hand om den sökande – tar bort det småpersonliga och gör den sökande till ett organ för högre väsenden. Den sökande fick hjälp av några som gått invigningsvägen förut och blivit upptagna i tempelsällskapet. Kring den sökande fanns 12 hjälpare som bar den sökande genom processen. Invigningen leddes av en hierofant. Det var inte tillåtet att ställa frågor, om man frågade var den sökande inte mogen för invigningen. Allt var hemligt. Invigningen handlade om prov som var relaterade till elementen.
Idag försiggår detta i var och en enskild människa. Det sker en individualisering. Idag krävs det individuella krafter av oss. Så kunde inte ha skett för 4000 år sedan.
Templet är lika mycket kosmos som vår kropp. Var är de 12 hjältarna idag? Idag är man ensam. Det som försiggick i templet var inte individualiserat. Klarar vi idag de tre proven? Dessa tre prov försiggår i jaget. Det handlar om en ökning av färdigheter, en mognad.
Mysterieplatserna finns inte längre, inga hjälpare finns, ingen hierofant. Invigningen har blivit en individuell angelägenhet.
Tidigare var invigningen en engångsföreteelse med hjälp av en hierofant. Invigningen utfördes på en bestämd tid på en bestämd plats vilket är precis det omvända till det som är aktuellt i våra dagar. I vår tid sker invigningen stegvis i vardagen. Livet och vardagen i sig har blivit en mysterieplats, blivit offentligt, livsmysterier. Vändpunkten skedde år 0. Kristus blev då Mänsklighetshierofanten.
Prövningarna inbjuder till inre uppryckning. Här hjälper bara litet kunskapen om antroposofi.
Finns det möjligheter att bildligt beskriva betydelsen av sådana invigningar i vår tid? De kan egentligen inte förklaras för andra. De är endast tillgängliga för den som själv har gått igenom dem. Det har blivit en inre förtätad kvalitet, en mig nyhetens trädgård. Inte alltid ginner en mognad sin plats. Resultatet kan bli depression. Det handlar om att kunna bestå proven.
De tre proven som nämnts är vägvisare till och i invigningen. Det är inte bara fråga om gamla kunskaper, de spelar också en roll i vår tid.

Eld. Vad är ett eldprov?
Att lära att känna är inte målet, utan medlet att nå målet.
Namnet eld. Kanske man har trott på andra människor eller en institution. Att se bakom kulisserna. Inget att tro på. Leder det till depression eller kraft att se. Illusionerna faller. Är det något att gråta över? Skulle det ha varit bättre om det gamla fortsatt? Något som man byggde sin existens på brinner upp.
Besvikelser – världen är inte som jag trodde att den skulle vara. Man fick inte det man väntade sig.  Man blev inte bjuden, man kommer inte med på en bestämd fest, man blev förbigådd. Semestern man planerat blev inte av. Barn och barnbarn konto inte på besök, vilket jag hade väntat på. Slöjan faller, man inser. Slöjan bränns bort, icke minst genom insikterna i antroposofi. Också genom erfarenheter. Horisonten blir bredare. Men snart kommer nästa skikt med en ny slöja. Stegvis dras den åt sidan. Det handlar om erkännandet av en andlig värld. Det ger skälvtillit, mod och ståndaktighet. Man växer på ett sunt sätt. Och smärta, besvikelser, misslyckade företagande tas med själsstorhet, ro och obruten kraft och uthållighet.
Var är illusionen som tätast? I den egna personen, i kroppen. I praktiken identifierar vi oss med kroppen trots att man själv säger att man inte gör det.
Var och en har tillägnat sig ett litet stycke av de fyra elementen och säger att det här är jag. Vad är jag, i det hela taget? Ännu starkare kan man vara bunden till ett socialt sammanhang, familj, folk, ras m.m. De flesta menar att de står över frågor om ras, språk och hemland. Det sociala ligger djupt i språket. Man låter som om detta är jag. Hur mycket är mitt eget, genomskådat? Ett stor noll, säger Jörgen Smit. Detta är den verkliga invigningens eldprov. Brinner denna eld så får man se sammanhangen. Tål man det? Eller så kommer ett sammanbrott. Det handlar det om. Detta prov sker i var och en människa varje dag. När man ställs inför något där man inte får hjälp av andra. Skall man glädja sig över att illusionen faller? Gå igenom ett litet eldprov. Kraften förtätas. En liten invigning. Kraften här skall inte förväxlas med den kraft som pågår. Den skjuter det andra åt sidan, den utvändiga tiden. Den inre elden visar respekt för varje individualitet. Tränger sig inte på. Ännu en gång: bär felen, misslyckade saker, smärta och sorg med ro. Självtillit, uthållighet och själsstorhet.
En andlig förbränningsprocess. Därför bär den med rätta namnet eldprov. Vi lär oss vid eldprov en att lära oss ovanliga fakta.

Vatten
Inget är som det brukar vara. Det är som att se allvarets möjligheter och motsättningar, men hur kommer man dit? Ingen söker grund finns för värderingen. Gungande grund under existensen. Också målen är rörliga. Och vi kommer till att vi skall navigera efter rörliga mål. Ingen mening hos andra att rätta sig efter. Ingen riktig livsform men en mångfald av möjligheter. Kommer man vidare om man finner grunden till att komma vidare. Det måste ske med utgångspunkt i sagan själv. Lilla prinsen: Vattnets värde visar sig under vandringen till brunnen, inte då man dricker det”. Ge upp den fasta grunden, handla enligt egna insikter. Inget i det yttre anger någon orientering. Själva positionen är obestämd – den insikten får man på havet. Frånvaro av stöd, erkänna och tröst från den yttre världen. Fritt simmande. I vårt språk har vi bilder: det seglar, det flyter. Ingen grund att stå på. Vi måste simma. Vi måste övervinna spontan och tillfällig lust så det objektiva stiger fram. Erkänningsverksamhet måste komma till så att vi kan simma. Man måste handla ut ur inre kraft. Kvävande osäkerhet i att handla utan att veta vad det är. Vattenprovet är ett omedvetet tillstånd. ”Den som har tillägnat sig ämnen till högre ideal, fjärmat sig från godtycke och lögn är säkert en invigd”.

Vart enskilt ting har i sig en dold uppgift. Vilka kvaliteter förtätar sig, utvecklar sig i mitt jag? I gamla tider var sökandet disharmoniskt, i dag är det nödvändigt. Det frågande. Det sökande. Vi står ofta i komplicerade sammanhang. Klarar du av att få fram kraften av erkänsla så att den blir en grundlag för handlingen och inte en personlig glans? Sympati och antipati. I ett sammanhang kan ofta den personliga lystern göra över. Kärlek till saken. Man har inte en fast grund att stå på, man måste simma.
Handla säkert utan hjälp utifrån. Vi behöver stöd i yttre förhållanden som man också behöver stöd då man beger sig ut i vatten utan att nå bottnen.
Utbildar självbehärskning. Plikten måste uppfyllas, där olika böjelser och sympati skall lämnas utanför. Säker dömande kraft. Skillnad mellan övertro, bländverk och illusioner från den sanna verkligheten. Inget fördömande, utan sanning. Aldrig överge sin egen åsikt. Den värsta fienden är drömmeri, fantasteri eller övertro.

Luft
Att finna den rätta handlingen i rätt ögonblick. Möjligheten till ett nytt initiativ existerar nämligen i ett bestämt ögonblick. Om det inte grips är chansen förspilld. Utvecklingen får vidare. För sent (vad du gör med situationen är ett vattenprov). Initiativ, skapande fantasi, andliga nerver. Väntar man är det för sent. Man måste själv finna fram till vad man hör just nu. Finner man inte kraften står man där man började. Rask självbesinning. Duktighet i besluten.
Vid luftproven är det inte fråga om mål. Allt är lagt i de egna händerna. Inget föranleder dig att handla. Att finna väg utifrån sig själv. Bara jag själv har den kraft som behövs. Att finna sitt högre själv. Bestämma sig för att i allt lyssna till andens inspiration. Inte tid för eftertanke. Varje tvekan visar på att mod behövs. Närvaro i anden. Alla lockelser till att handla upphör. Visas tillbaka till sig själv. Raska beslut skall bli en bestående egenskap. Inget stöd, bara sig själv att hålla sig till.
Kraft i oss till att genast göra det goda i den rätta stunden. Andliga nerver. Det handlar om att ha utvecklat intuitiva krafter. Utan tvekan, utan betänketid att fatta ett snabbt beslut. Annars har tidpunkten missats.
Ämnen till moralisk intuition. Ut från situationen att träffa det riktiga avgörandet. Kräver mod, tolerans och betingelselös kärlek till friheten. Då uppstår rim där alla kan utvecklas. Det är också de färdigheter som gör det möjligt att medvetet få över tröskeln.

Prov ersätter framtida erfarenheter. Ta hela tiden den andliga temperaturen.
Proven kan ge oss en grund för en medveten tröskel-livsmiljö.
Vad sker i medvetandet vid arbetet med proven. Inre själsorgan byggs upp. De formas av själssubstans. Vad gör ett organ? Sinnen och blir portar.
I Mikaels kamp mot draken lever en stark medvetenhet om att människan med sina egna krafter måste ge själen en riktning i livet som naturen inte kan ge.

Ur möten finner man vägen till den andre.

Genom dessa prov förvärvar människan också kraft till att efter döden finna sin väg.

Anteckningar: Raili Hake / Thomas Dahlström