Välkommen till Antroposofiska Sällskapet i Finland

De Nordiska styrelsernas möte i Oslo 26–28.4.2019

Antroposofiska Sällskapet i Norge har varje år ett medlemsseminarium dagen före årsmötet. Då det detta år var det norska sällskapets tur att ordna det nordiska styrelsemötet beslöt man att ordna seminariet på så vis att representanter för styrelserna i vart och ett nordiskt land skulle leda en workshop med temat ”Väktaren vid tröskeln”. Finland representerades detta år av Katharina von Fircks och Thomas Dahlström.

Cato SchiØtz hade gjort ett stort arbete i att sammanställa ett kompendium med dels kopior, dels hänvisningar till de ställen där Rudolf Steiner talat eller skrivit om Väktaren vid Tröskeln. Utöver det fanns i kompendiet också en diger lista på litteratur i ämnet skrivet av andra författare. Trots den litteratur som presenterades kunde man bara konstatera att Väktaren på tröskeln inte jämförelsevis fått lika stor uppmärksamhet som andra centrala teman i antroposofin. Bl.a. av den här orsaken var mötet och seminariet av stor vikt.
Till seminariet om Väktaren på tröskeln hade man kallat Terje Sparby, filosof och forskare i meditation. Han redogjorde först för begreppet Väktaren på tröskeln och visade hur Väktaren presenterats i skönlitteraturen och i våra dagar också i filmvärlden.
Att möta den mindre väktaren innebär att ha en upplevelse av sitt eget inre. Väktaren är ett väsen man själv skapat och det består av de handlingar man utfört i jordelivet. Som Rudolf Steiner beskriver detta möte sker det som ett resultat av en inre utveckling under meditation. Mötet sker då banden mellan vilja, tanke och känsla börjat lösa sig inom eter- och astralkroppen. Mötet med den större väktaren sker då man fullföljt sin uppgift i det jordiska livet.
Rudolf Steiner beskriver mötet med den mindre väktaren som en skrämmande upplevelse. Man kan säga att objektiverade erfarenheter av vår skuggsida kan betecknas som möten med Väktaren vid tröskeln. Det går inte att fly dessa möten. De för med sig ett stort ansvar och man bör stå ut med smärtan man upplever för att kunna gå vidare.
Terje Sparby kunde visa på att väktarupplevelser är rätt vanliga också utan att ha genomgått en meditativ väg. I dessa fall sker mötet oförberett och därför kan upplevelsen i många fall vara chockartad. Ofta sker de oförberedda mötena nattetid. I folktron benämns väktaren ofta som Mara. Vi hittar ord som ”nattmara”, ”mareritt” m.fl. Detta förekommer på alla ställen på jorden, oberoende av kultur. Terje Sparby tog också upp sömnparalys, ett tillstånd där man upplever sig vara vaken i sinnena men oförmögen att röra sin kropp. I båda dessa tillstånd upplevs ett yttre hot som ofta beskrivs som ett demonangrepp eller en känsla av att ett annat väsen är närvarande. Enligt Terje Sparby är dessa händelser något som ca 40 % av jordens befolkning någon gång under sitt liv upplever.
Terje Sparby gick vidare och berättade om sin meditationsforskning där han intervjuat personer som har långerfarenhet av meditation. Ca en tredjedel kunde redogöra för obehagliga upplevelser medan de mediterat. Upplevelserna kunde röra sig om allt från att känna stark ångest till upplevelse av att någon talar till en i det inre. Det bör nämnas att starkt positiva upplevelser också ingick i undersökningsmaterialet.
Som ett skilt kapitel nämnde Terje Sparby utom kroppen-upplevelser, vilka kan förekomma under meditation men också som nära döden-upplevelser.
Terje Sparby gav också råd om hur man bör förbereda sig och arbeta med mötet med Väktaren. Han nämnde då att all strävan att utveckla personligheten är bra. Likaså är det inte skäl att vänja sig vid att fly konflikter och smärta. Då ett möte med Väktaren sker bör man vara förberedd så att man bibehåller sin sinnesro, behandlar situationen med kärlek och vänder sig mot Kristus. För att kunna gå vidare bör man fråga sig vad man kan göra för att förvandla väsendet man upplevt. Frågan blir då hur man skall handla för att förändra skuggsidorna hos sig själv. En stor hjälp här, sade Terje Sparby, är att varje kväll göra en tillbakablick på den dag som gått.

Initiativet att ordna ett medlemsseminarium i samband med det nordiska styrelsemötet var mycket lyckat och uppskattat. Man riktade sig utåt till medlemmarna och drog på samma gång nytta av den kunskap man från de olika länderna kunde bidra med.
Seminariet har haft sina efterverkningar.  Bland medlemmarna i det norska sällskapet har seminariet lett till att ett stort intresse för Väktaren vid tröskeln har väckts. Det påbörjade arbetet fortsätter där och kommer också att vara ett tema på det nordiska styrelsemötet i Estland i april 2020.

De Nordiska styrelsernas möte hölls i den sal där Rudolf Steiner hållit flera föredrag under sina besök i Norge. Han hade där bl.a. gett sin design åt den öppna spisen och fönstren.
Diskussionen mellan styrelserna var livlig. Bl.a. rapporterades om situationen i de olika länderna. Man såg det som mycket tragiskt att Vidarkliniken nu upphör med sin verksamhet och att den antroposofiska medicinen drabbats hårt av begränsningar. En av frågorna som ställdes gällde frågan om den antroposofiska forskningen och hur man skall göra för att få den mera känd. Cato SchiØtz höll ett anförande som anknöt till detta där han tog upp de vanligaste angreppspunkterna mot antroposofin: Det anses att antroposofin är en pseudovetenskap, att den är synkretistisk, socialt oacceptabel och att antroposofin står i strid med den nuvarande människobilden. Vidare kan man ännu idag uppleva kritik mot Rudolf Steiners person.  Han efterlyste ett arbete där man skulle samla svar på dessa angrepp, att förekomma angreppen istället för att som nu släcka bränder där det går att göra.
Mötet kunde konstatera att det idag är viktigt att lägga sin kraft på det som går att påverka och genomföra. Att visa på det som är bra, att vara autentisk och vara medveten om att det man i sinnevärlden kan observera av vårt arbete visar på hur vi antroposofer arbetar.

 

Antroposofiska Sällskapets årsmöte

Den 30 mars 2019 höll Antroposofiska Sällskapet sitt årsmöte på Nylandsgatan 25 A i Helsingfors. I mötet deltog 15 medlemmar.

Mötet fick en värdig inledning genom att Pia Teckenberg-Jansson spelade stycket Active Listening av Christof-Andreas Lindenberg på lyra och läste efter det Grundstensmeditationen.

Göran Kurtén fungerade som årsmötets ordförande och som sekreterare fungerade Thomas Dahlström.
Kassören Yvonne Österlund redogjorde för Sällskapets ekonomiska ställning som befanns vara i relativt god balans.
Katharina von Fircks redogjorde för det omfattande arbetet som gjorts gällande Sällskapets egendom, fonder och delägarskap i lägenheten Nylandsgatan 25 A 4 i Helsingfors. En redogörelse för detta finns också att läsa i senaste nummer av Kirjokansi.

Antroposofiska Sällskapet kommer att under hösten ordna festliga sammankomster vid Mikaeli, allhelgona och advent.
Pia Teckenberg-Jansson som fungerat som ordförande i fyra år avtackades varmt.
Efter årsmötet bjöds mötesdeltagarna på kaffe och mycket god prinsesstårta bakad av Solveig Holmborg. Till kaffet fick mötesdeltagarna en presentation av Sällskapets hemsida. Man hoppas att medlemmar sänder in bidrag som berikar informationen.
Föreningen Alfa Omega presenterade planerna på ett äldreboende i Ekenäs.
På årsmötet valdes ny styrelse för det kommande året. Den nya styrelsens sammansättning är: Annika Martikainen, Katharina von Fircks, Kirsi Kaisla Sundholm,
Pia Teckenberg-Jansson, Raili Hake, Yvonne Österlund (kassör, suppleant), Thomas Dahlström (ordförande), Eva Dahlström (suppleant).

 

Människovigningens handling och påskträdgård

Årstidsfester stiger fram i årsloppet som pelare och bärare av årets inre krets. Ofta sammanfaller festernas inre skeende med årets yttre skepnad. Men inte alltid. Vid Mikaelitiden träder vi in i höstens mörker. Det yttre vissnar medan vi i det inre bör stärka vårt mod och vår själsstyrka. Under våren upplever vi hur naturen väcks till liv och vi känner pånyttfödelsen också i vårt inre.

Påskhögtiden i Västnyland arrangerades i år, för andra året i följd, i samarbete mellan Kristensamfundet och Antroposofiska Sällskapet i Finland. Människovigningens handling och påskträdgården för barnen ordnades i Solgårdens nya utrymmen i Karis.
Under tidigt 1990-tal ordnades påskträdgården traditionellt varje år. Efter det vilade traditionen i många år för att nu återuppstå.

I tidig morgonstund inledde Människovigningens handling påskfirandet i utrymmen som ännu var under renovering. Kyrkorummet var fyllt av människor som hade kommit till den tidiga påskkyrkan.
Då Människovigningens handling klingat ut vändes stolarna i kyrkosalen om och en påskgrotta med påskträdgård öppnade sig inför församlingen. Nu var det barnens tur att i en lång rad komma in och sätta sig på skinnfällar utanför grottan. Ett ljus brann och påsksagan berättades, varefter barnen i tur och ordning fick gå in i grottan, möta ängeln och få sitt påskbröd och den lilla löken med liljan. Så vandrade de ut i påskträdgården. Lyrans toner vägledde barnens vandring.

Nu samlades alla utomhus i den stora trädgården. Här bjöds på påskbröd, källvatten och pasha. En skål med mörkröda ägg lyste i solen. En stor samling av  barn som lekte och vuxna som stod och pratade och umgicks fyllde gården medan påsksolen lyste och värmde. Lasse Karlsson och Thomas Dahlström spelade gitarr och flöjt och den glada musiken och människornas ivriga sorl befäste påskens under.

Solgården Aurinkotarha har fått en finstämd invigning för sin nya verksamhet. Glädjen och tacksamheten var stor, över att just påskhögtiden fått välsigna det nya årets början i barnträdgården.

 

Den verksamma kraften i Fria Högskolan för Andlig Vetenskap

Nordiskt högskolemöte i Järna den 11-13 oktober 2019.

Vårt möte riktar sig till högskolemedlemmar i Norden och arrangeras av de Antroposofiska Sällskapen i Norden tillsammans med ledningen för Freie Hochschule für Geisteswissenschaft vid Goetheanum genom Claus-Peter Röh och Paul Mackay.

Anmäl dig till mötet HÄR