Gerald Häfner. Vinterdagarna i Helsingfors, februari 2019

Vinterdagarna i Helsingfors. Föredrag av Gerald Häfner

Gerald Häfner inledde med att konstatera att vi lever i en tid av många kriser, flera kriser sker idag samtidigt. Hur skall det gå för jorden då mänskligheten på de senaste 50 åren använt mer energi än på hela den förutvarande tiden? Om 50-200 år är det många av de resurser vi har idag som inte längre kommer att finnas. Vi förgiftar vår omgivning och vi har smutsat ned atmosfären såpass mycket att den kommit ur balans. Möjligt är att vi är den sista generationen som kan förändra situationen. Miljöförstöringen är inte alls den enda krisen vi upplever idag. Andra är t.ex. den ökande nationalismen, upprustningen och de ojämnt fördelade rikedomarna. Enligt biståndsorganinsationen Oxfam har den rikaste procenten av USA:s befolkning fördubblat sin egendom mellan åren 1970 och 2000. 0,1 % har tredubblat sin inkomst, 0,01 % har fyrdubblat den osv. Man kan se att en allt mindre del äger allt mer. På samma tid har 90 % av mänskligheten blivit 4 % fattigare och de offentliga samfunden upplever en allt större skuldsättning.
Vi människor utvecklar oss hela tiden – att vara människa innebär utveckling. Den fysiska kroppen förnyas och själsligen och andligen utvecklas vi också. En utveckling innebär alltid att steg framåt sker in i det okända. Vi vet inte säkert var vår fot kommer att landa. Djuren, som går med hjälp av fyra ben är inte alls i samma situation. Vår upprätta ställning gör vår intellektuella utveckling möjlig, men den sker i detta fall på bekostnad av säkerheten.
Vår kropp är uppbyggd av jordiska substanser men vi lyfter oss upp från jorden. I vårt dagliga liv försöker vi alltid att förbinda dessa två motsatser med varandra för att kunna förstå verkligheten. Genom att använda vårt medvetande försöker vi utnyttja våra idéer i den omgivning där vi befinner oss. Medvetenheten är människans specialitet.
Tidigt i mänsklighetens historia levde vi i enhet med omgivningen. Vi var förbundna med allt och alla. Ännu idag kan urskogsbefolkningen i en regnskog inte tänka sig att deras skog kan ägas och säljas. De ser sig själva som bevarare av skogen, djuren, bergen och floderna. Och de försvarar sig med primitiva vapen mot alla som försöker ta ifrån dem deras omgivning för att exploatera den. För dem är allt ett, en helhet.
Den paradisiska tillvaron som beskrivs i Bibeln innebär att känna denna enhet med sin omgivning. I det bibliska paradiset överskreds ett förbud -ät inte av kunskapens träd på gott och ont- och den dramatiska väg som då påbörjades har ännu idag inte nått sitt slut. Vi har förlorat upplevelsen av enhet med vår omgivning.  Det vi vunnit är medvetenheten – att kunna reflektera över oss själva och vår omgivning. Vi går på en väg där vi ser världen som något som befinner sig utanför oss. Det som omger oss upplever vi inte längre som en del av oss. Ju mer vi vaknar till medvetande desto mer distanserar vi oss från världen. Det gör att vi börjar dra nytta av den och tycker att vi kan använda oss av den hur vi vill.
En betydelse av det latinska ordet Privare är att ta, att röva. Vi tar något, gör det till något privat. Med den handlingen utestänger vi alla andra. Egendomen blir den enskildas egendom. Då försvinner det gemensamma. Det finns då ingen väg tillbaka, endast en väg framåt. En reaktion är då att pga. ångest eller rädsla vilja ta steg bakåt till ett tidigare stadium. Det blir lätt att skylla på t.ex. flyktingar eller minoriteter och ge dem skulden för en oönskad utveckling. Hatet upprätthåller krisen. Man vill tillbaka till slutna grupper där man tycker att världen kan kontrolleras.

I den paradisiska tillvaron upplevdes en enhet. Det gamla Egypten, som här symboliseras av en pyramid, byggde på en stark hierarki. Farao förbereddes på sitt ämbete där han skulle fungera som en förmedlare mellan Gud och människorna. Som Farao var han en representant för den gudomliga visheten på jorden.
Nuförtiden leder den här modellen till ondska. Det är inte längre möjligt för en ledare att veta vad som är bäst för var och en enskild människa. Därmed kan ingen längre fly från sitt eget ansvar. Efter det andra världskriget ledde det här i Tyskland till mycket smärtsamma upplevelser då man ställdes till svars för vad man själv gjort under kriget. Det var inte möjligt att skylla allt på Hitler. Den stora tragedin är att vi alla har vår egen del i det som sker. Idag är vi alla ansvariga.
Vi är idag ansvariga både för vad vi gör och för det som vi inte gör. Paradiset är stängt, portarna låsta. Keruberna vaktar portarna och vi söker hela tiden efter bakvägar tillbaka in.
Frågan är nu om vi kan utveckla vår medvetenhet så att förbindelsen till jorden uppstår igen. Om vi blint går framåt är det inte möjligt.
I jordbruket kan vi genom att använda oss av gifter maximera skörden varje år. Alternativet är att vi tar hänsyn till vår omgivning. Vi kan bota sjukdomar med mediciner – eller lära människan att leva i balans med omgivningen så att flera sjukdomar kan undvikas.
Då vi har lämnat paradiset har vi lagt allt i den mänskliga egoismens händer. Är det möjligt att idag finna ett nytt broder- och systerskap? Det finns många tecken på att detta händer. Ett exempel är den ekologiska rörelsen där man arbetar med gemenskapen med omgivningen. Detta betyder trots allt inte att man tar steg bakåt. Här är det fråga om ett nytt broderskap som förstärker gemenskapen.
Rudolf Steiner har försökt beskriva hur den fria människan kan skapa en gemenskap. Detta är inte att ta steg bakåt, inte heller är det fråga om en religion. Det gäller att förstärka medvetandet, känslan och viljan så att vi får möjligheter att handla på ett bra sätt. Den antroposofiska vägen handlar inte om att fly från världen utan att skapa en ny kontakt till omgivningen. Det är inte heller fråga om abstraktioner utan om praktiska saker som ger denna nya förbindelse. Gemenskap ger styrka. Vi blir starka tillsammans, i jämlikhet. Ett exempel på ett sådant initiativ är waldorfskolan. Elever kan här möta sig själva och utveckla sina egna förmågor. I läkepedagogiken, i medicinen, inom odlingen och i alla sociala initiativ – i allt är det fråga om att förnya.
Rudolf Steiner märkte att nya impulser till det sociala livet också behövdes. Om du vill ta ett steg på den andliga utvecklingen bör du ta tre steg på din moralisk-sociala utveckling. Att göra något utan att själv tänka efter leder inte till något gott. Idag måste vi handla ur vårt inre. Vi har möjligheten att säga ”Nej!” – ett frihetselement, ett medvetenhetselement. Det ger oss ett frihetsrum där vi kan handla ur oss själva. Motsatsen till detta blir att vi slutligen känner oss trängda, vilket ofta leder till revolution.
Under åren 1917-19 arbetade Rudolf Steiner mycket med sociala frågor. Efter krigsslutet år 1918 planerade Rudolf Steiner med sina närmaste medarbetare en stor kampanj. ”Kärnpunkterna i den sociala frågan” skrevs då. Nu blev han politisk ledare. Han kämpade för att samhället radikalt skulle förändras.
Rudolf Steiner skrev om de gamla idealen från den franska revolutionen – Frihet, Broderskap och Jämlikhet. Alla tre ideal hör ihop och är beroende av och behöver varandra. Rudolf Steiner visade också hur de kan förverkligas i samhället som den sociala tregreningen. Alla dessa tre element måste verka tillsammans.
Gerald Häfner tog som exempel det rättsliga livet. Här måste man följa jämlikhetsprinciper. Gudinnan Justitia har som ett av sina attribut en våg, men hon också bär en bindel för sina ögon. Detta för att inte påverkas av yttre händelser och för att visa hur man in sitt inre måste överväga vad som känns rätt.
Förr skedde detta hierarkiskt, uppifrån och nedåt. Den egyptiska modellen bestod länge men idag är det fråga om andra principer.
Idag måste vi forma om alla modeller ur oss själva. Vi hittar förutsättningarna till detta på tre områden:
– Frihet. Hur arbetar jag själv med frihet? Hur kan jag vara tillräckligt medveten och arbeta ur denna medvetenhet? Det är en samhällelig och en personlig fråga. Hur långt gör samhället friheten möjlig – hur mycket hindrar samhället friheten?
– Jämlikhet. Finns jämlikheten? Hur ser vi att vi är jämlika och vad kräver det av oss i en familj, i ett företag, i ett kollegium? Vad innebär det på ett politiskt och statligt plan? Behövs det nya modeller för beslutsfattande? Finns det frågor som inte borde besvaras genom omröstning? Har majoriteten alltid rätt? Vad kan jag själv göra? Idag handlar det om att kunna leda sig själv, fatta transparenta beslut och att inse sitt eget ansvar.
– Broderskap. Hur verkar vi i arbetet och vad konsumerar vi? Hur förverkligar vi våra tankar om det här? På vilka områden kan vi verka mer broderligt, t.ex. på arbetsplatsen? Hur handskas vi med pengar? Är det t.ex. broderligt att köpa ett klädesplagg som är producerat på ett sätt som medfört lidande för andra personer? Viktigt här är att arbeta ur hjärtat, att gå utanför sin bekvämlighetszon och i växelverkan med andra. ”Jag är för att vi är”.
Då vi omformar vår värld måste vi skapa ur dessa principer och hålla dem levande.
Historiskt kan man se att frihet och broderskap som två polariteter båda lett till att ensidigheter utvecklats.  Friheten, som blev idealet i väst ledde till att kapitalismen utvecklades. I öst var det tanken om broderskap som dominerade, men denna utveckling ledde till att kommunismen utvecklades. Den förenande länken – den verkliga jämlikheten – fattades.

Den sociala tregreningen – egentligen tredelningen av den sociala organismen har vi skapat i och med vår mänskliga utveckling. Som människa står vi mellan himmel och jord. Som människa skapar vi en kontakt mellan två poler. Vi människor har förmågan och möjligheten att hämta de stora andliga idealen ned till jorden.
Inom den extrem-ekologiska rörelsen lever tanken att allt skulle bli bättre bara människan skulle försvinna från jordens yta. Vi människor förstör ju bara omgivningen. Denna tanke är ytterst brutal – värre än förintelsen under andra världskriget. Då denna tanke inte skulle ge människan rätt att leva innebär det att förbindelsen mellan det andliga och jordiska skulle tas bort.
Som människa har vi möjligheten att genomföra våra inspirerade idéer till verklighet.  Det kan vi t.ex. se i konsten. Men det största konstverk som finns är den sociala organismen. Frågan är ur vilka idéer och med vilka förmågor vi arbetar med den.
Delar i den sociala organismen har drivit isär. Exempel på det här är kapitalism och socialism. Andra delar som rört sig från varandra är friheten och broderskapet.
Då man flyger över städer i olika delar av världen kan man se hur man i öst, i Warszavapaktens länder bygger städer med likadana hus överallt; lådor som inte är skapade för att vara vackra utan endast  för att tjäna som bostäder. I väst kan man uppleva motsatsen. I t.ex. Los Angeles kan man se hur de individuellt planerade husen är skapade utan hänsyn till helheten.
Gerald Häfner tar också upp skillnaderna mellan öst och väst i Tyskland, som ju länge varit ett delat land. Skillnaderna kunde märkas i språket men också i människornas blick. Efter att landet enades kunde man tydligt se i vilken del personer vuxit upp.
Korea är ett annat exempel. I Sydkorea finns stora industrikoncerner etablerade. Landet har det största antalet smarttelefoner per invånare. Barnen går i skola hela dagarna. I Nordkoreas huvudstad Pyongyang knäpps elektriciteten på kl. 6 på morgonen. Då tänds staden. Megafoner börjar ropa ut slagord och man hör hymner om den store ledaren. Samma land, samma folk men man upplever en stor skillnad.
Förr kunde resande från öst uppleva västvärlden som ytterst egoistisk. I öst hade man inte samma mått av reklam. Vi i väst har vant oss vid det här och märker sällan hur galen reklamvärlden är.
Vi märker inte längre hur god världen kunde vara.
Då man vänder blicken inåt märker man hur en kall och beräknande anda fyller alla tomrum. Här lämnas inget område fritt. Förr arbetade sjukhusens läkare och sjuksköterskor för att ge patienterna den bästa möjliga vård. Nu har lagen förändrats så att man inom sjukvården är tvungen att poängsätta resultatet av sjukvårdsinsatserna. Varje sjukdom har tilldelats ett poängtal och om vården lyckats ges sjukhuset dessa poäng och samhällets understöd betalas ut enligt detta. Eftersom unga personer som ännu har ett stort mått av livskrafter jämförelsevis lätt blir friska leder det till att äldre patienter inte är så intressanta för sjukhusen.
Gerald Häfner tar som exempel ett sjukhus i Tyskland som fungerar som experimentsjukhus vad gäller effektivitet inom sjukvården. Här arbetar man med ekonomiska mål. Var och en sjukdom har ett förutbestämt pris. Var och en vårdåtgärd (ett glas vatten, febermätning, operation etc.) är också prissatt på förhand och subtraheras från helhetspriset. Då det förutbestämda priset är förbrukat måste man bli av med patienten. De ekonomiska kraven gör att få personer har möjlighet att bli friska på det här sjukhuset. På andra sjukhus fungerar det (ännu) inte på det här sättet men ekonomin styr också här. De här tankarna har sin bakgrund i Adam Smiths tankar om ekonomi och samhälle.
Idag kan vi inte heller vara säkra på att i butiker bli visade det som skulle passa en bäst, också ekonomiskt. Vi lever idag i ett ekonomiskt system som förstör fortroendet. Trots att Adam Smith talade för ett system där han räknade med att var och ens egen strävan till det personliga goda skulle bli till nytta för helheten leder allt till strävan efter personlig vinst. Personlig frihet finns men fattigdomen sprider sig ändå mer och mer. Å ena sidan ser vi att inkomstskillnaderna i väst är enorma, å andra sidan fanns också i öst ett system där allt planerades centralt; det såg ut som om alla hade det lika men yttrandefrihet fanns inte i t.ex. konsten och litteraturen.
Båda systemen leder till omänsklighet. Vi ser nu hur broderligheten och friheten har skapat två poler.
Det som kan binda ihop dessa poler är rättsväsendet (jämlikheten). Genom rättsväsendet skapas former där både friheten och broderskapet har rum att leva tillsammans.

Förr levde vi i en enhet. Senare blev det ledarens roll att skapa förbindelsen mellan himmel och jord. Men vi lämnade denna form. Allt mer började vi se världen som något utomstående, vi upplevde en distans till världen. Kristus inkarnerar på jorden och övervinner materien och ger därmed människan en ny möjlighet.
Efter andra världskriget var Tyskland sönderbombat och man var tvungen att bygga upp samhället igen materiellt och en ny lagstiftning behövdes också. Man utgick då ifrån att människovärdet är oantastligt och att beskyddaren över detta är staten. Under nationalsocialismen hade man utgått från att staten var allt, den enskilda människan intet.
Då den nya grundlagen skrevs deltog också kristna rörelser i arbetet. Kravet var att Gud skulle tas med i grundlagen enligt gammaltestamentlig modell. Man såg inte då att allt förändrats i och med att Kristus inkarnerat, vilket utgjorde en vändpunkt i historien.
I politiken ser man nu hur utvecklingen gått från det hierarkiska systemet i det gamla Egypten genom Kristi inkarnation till en omvänd hierarki. Pyramidspetsen pekar nu nedåt. Nu är det folket som står överst. En intressant kommentar var att ordet minister ursprungligen betyder tjänare (jfr ordet ministrant).
Regeringar kan idag falla, politiker aktas idag inte lika mycket som förr, i många fall ser man ned på politikerna. En ny form behövs för politiken och ekonomin.

Allt vi gör idag baserar sig på lag och rätt. Allt måste vara i balans. Då man kan komma överens om. t.ex. ett pris skapas balans. Nu upplever man allmänt hur tillverkaren av en vara endast får en liten del av det slutliga försäljningspriset. Varan har gått genom många mellanhänder som var och en tagit sin vinst. Idag lever vi av men också på bekostnad av andra människors arbete.
En handel skulle vara rättvis om alla som deltar i den skulle få det de behöver. Varan skall också vara producerad på ett hållbart sätt. Idag finns allt fler företag som strävar mot det här. T.ex. nämnde Gerald Häfner ett holländskt företag som klart kan redogöra för produktens väg till butiken. Ett annat företag som importerar kaffe vill se till att odlaren alltid får det han behöver för sitt uppehälle oberoende om skörden varit god eller inte. Det här betyder att ett gott förhållande till producenten upprätthålls. Verksamheten blir långsiktig och hållbar.
Ofta ser vi i alla fall att egoismen styr, men det här måste förändras. Det är vår uppgift att hämta ned idéerna till jorden så att de har en möjlighet att leva bland oss.
Idag säljer vi vår arbetskraft, ungefär som man säljer en vara. Vi gör vårt arbete för oss, för att tillgodose våra egna behov. Men egentligen är tanken om att lönen skulle vara en ersättning för det utförda arbetet felaktig. I verkligheten borde man se vad en människa verkligen behöver för att kunna leva som en fri människa. Man bör hitta nya sätt att se på inkomsten. Man har i vissa kooperativ gjort beslut om att alla som arbetar där skall få samma inkomst oberoende av arbetstagarnas roll. Arbete, inkomst – allt måste ses med nya ögon. Det samma gäller penningens väsen. Det lönar sig inte att helt enkelt slopa pengarna som betalningsmedel. Det lönar sig inte att helt enkelt ta bort det onda. Penningen är ett instrument och om vi förstår saken rätt är penningen ett instrument för broderligheten.
Från början var penningen ett rättsligt instrument men småningom har den blivit en vara.
Vad gäller egendom är det ofta något vi köpt ur vår egoism. Vi kan köpa och sälja land. Mer och mer sker spekulationer med jordköp. På samma sätt kan vi köpa företag. Då sker en strävan till  att äga allt mer och mer.
Om någon grundar ett företag som har framgång räcker det inte länge förrän företaget behöver mera pengar för att utvecklas. Dessa pengar kommer då från någon som ger pengar mot att få en andel i företaget. På så vis glider företaget in under de stora aktörerna på aktiemarknaden. Det här sker idag allt snabbare och koncentrationen av pengar blir allt större.
Det blir viktigt att undersöka hur det skulle vara möjligt att förändra detta. En fråga är hur man skulle kunna skapa en ny företagaslagstiftning som skulle ge rättigheter åt ägarna så att företaget inte skulle bli en vara, så att inte pengar eller släktskap är de faktorer som ger makt och att man inom företaget kunde bestämma vem som är bäst skickad att leda. Dessa frågor har lett vår utveckling både mot kapitalism och mot socialism. Friheten bör stärkas hos alla, speciellt hos arbetstagarna. Den felaktiga modellen av ägande bör bytas ut.
En ny tanke är ansvarsägande. Det är den rörelse som idag växer snabbt.
Man får hoppas att den största delen av mänskligheten idag är längre kommen än vad det nuvarande systemet är. Det krävs att tänkandet utvecklas och att det materialistiska tänkandet övervinns. Nya verksamhetsformer bör skapas.
Antroposofin är inte enbart den enskilda människans utvecklingsväg. Utveckling bör också ske på det sociala planet. Idag är det folken som skall komma med förändringen.